Vårt farväl till Mattias

Tisdagen den 3 januari tog vi farväl av Mattias i Bosjökloster kyrka. Det kom många släktingar och vänner, sammanlagt var vi 126 personer i kyrkan och på minnesstunden efteråt.

Vi hade valt att ha ett fotografi på Mattias samt hans dopljus bredvid kistan. Vid kistans underkant la vi ut tre stycken flaggor som Mattias tyckte mycket om; Kambodjas flagga, MFF-flaggan och Nya Zeelands flagga. Flaggorna symboliserade Mattias liv så bra, det han älskade mest; att resa och så hans intresse för fotboll!

Under ceremonin sjöng Anna ”Du måste finnas” och innan vi lämnade kyrkan sjöng hon ”Ännu doftar kärlek”, som var en av Mattias favoritlåtar.

På minnesstunden höll Mattias bästa kompis Jimmy tal, likaså Mattias klasskompis Björn och vår farbror. Det var jättefina tal!

Vi hade satt fram två datorer som visade ett bildspel på Mattias, foto från hans resor och foto på roliga saker han gjorde! Vi hade också gjort en minnesbok där alla som ville fick skriva en hälsning…

Det var ett fint farväl och jag hoppas av hela mitt hjärta att Mattias också tyckte det.

 

Beskedet

Sent på kvällen den 13 december väcktes jag av att mina föräldrar stod i min lägenhet. Jag såg på dem och förstod direkt att något hänt Mattias. Jag ville inte tro dem, det fick inte vara sant…Allt rasade…
Två poliser körde oss hem till mamma och pappa.
Dagarna gick men jag vet inte hur. Det kom massor av blommor och kort, alla tänkte på oss…
Våra släktingar och vänner fanns hos oss.
Jag minns inte dagarna, allt är liksom suddigt.
Den 23:e december kom Mattias hem, vi fick se honom en sista gång i kapellet i Höör. Mattias bästa vän Jimmy var med oss. Vi tände Mattias dopljus och jag la ett brev som jag skrivit i hans hand…

Min älskade lillebror, det gjorde så ont att se dej och ta farväl. Det dröjer kanske länge, men en dag ses vi igen…

Den 12 december befann sig Mattias i La Fortuna, Costa Rica, tillsammans med några nyfunna vänner. De badade och hoppade i ett vattenfall, vilka Mattias tyckte om att besöka. Mattias hoppade från en klippa den tredje gången och antagligen blev han träffad av något under vattnet. Strömmen i floden var så stark att Mattias inte klarade sig …
Denna dagen var Mattias på gott humör! Han hade träffat trevliga och roliga vänner! De hade skoj och hade planerat att tillbringa några dagar tillsammans. Mattias hade hittat det där ”flytet” som vi jämt pratade om att man hittar på sina resor! Vi vet att han var glad och lycklig när han lämnade oss och fortsatte sin resa till en fin och rofylld plats…

Tack vare en engelsk tjej, Nicole, som Mattias träffade den dagen vet vi hur olyckan gick till. Tack vare henne fick vi Mattias värdefullaste ägodelar. Vi är så tacksamma för allt hon gjort för oss.

 

Our Final Goodbye to Mattias

On Tuesday January 3rd, 2006 at Bosjökloster Church, we all said our final goodbye’s to Mattias. Many relatives and friends came, altogether we were 126 people gathered for this very special and sad moment.

We chose to have a picture of our beloved Mattias and the candle from his baptism next to his coffin. At the bottom of the coffin we placed three flags that Mattias appreciated very much; the flag of Cambodia, the soccer team flag for the MFF (Malmoe Soccer Society), and the flag of New Zealand. These flags represented Mattias life very well and what he loved most – to travel and his interest in soccer!

During the ceremony, Anna sang, ”Du måste finnas” and before we left the Church, she sang, ”Ännu doftar kärlek” which was one of Mattias favorite songs.

At the Memorial service, Jimmy, Mattias’ best friend had prepared a speech for everyone, and so did  Björn, Mattias´ friend from school and our uncle. All three speeches were beautiful.

We had placed two computers that were showing pictures of Mattias, pictures from his many trips and adventures and funny pictures of him. We had also prepared a “Book in his Memory”, where everyone could write something special.

It was a beautiful goodbye, and with all our hearts we hope that Mattias thought so too.

December 13th

Late at night December 13th, I woke up and saw my parents in my apartment. By the look in their eyes I knew that something had happen to Mattias. It could not be true...everything collapsed around me.
Two policemen drove us to my parents home. The days went by but I don´t know how. We recived a lot of flowers and cards from relatives and friends... I don´t remember the days, it all seems blurry...
December 23th Mattias came home and we went to the chapel to say goodbye to him.

On December 12th, Mattias and some new found friends were visiting La Fortuna, Costa Rica. They had a nice time by a waterfall there, which Mattias liked and they were jumping into the river. The third time Mattias jumped from a rock and we believe that he hit something under the water. The current was very strong and Mattias didn´t make it...
We new that Mattias was in a good mood this day, he laughed and he seemed to enjoy his trip and the new friends he traveled with! He died happy and I think he found the “flow” that day...He left us and traveled away to a better place...

Thanks to an english girl, Nicole, who Mattias met that day, we know everything about the accident. Thanks to her we received his camera, journal and mp3-player. We are so greateful for what Nicole did for us...