Igår reste vi; jag, mamma och pappa, i tre timmar för att besöka barnen och Mr Chum. Vi svängde av på den lilla röda grusvägen och jag kände igen mej. Jag tittade efter skylten E.T.O  men fann den inte. Vi stannade och frågade några som stod längs vägen, jag visade dem mitt fotoalbum från förra besöket och de pekade mot den motsatta riktningen. Vi vände och plötsligt fick jag syn på Dany, en av tjejerna som jag mindes mycket väl sen besöket i januari. Hon såg mej också och jag steg ur bilen. Alla barnen rusade fram, jag kände igen en hel del av dem och de mej!

Så kom vi fram till Mr Chum och vi hade alla barnen i släptåg! Vi möttes av Claudia, volontär från Tyskland. Hon såg något förvirrad ut och sökte genast stöttning hos mej! Hon hade kommit kvällen innan så detta var hennes första lektion. Jag berättade lite för henne om mitt besök i januari och ungefär vad barnen brukar öva på.

 

Mr Chum kom en stund senare, han hade varit på marknaden i byn. Han rullade in på sin moped som vi hjälpt honom med pengar till. Han hälsade glatt på oss och tackade för allt vi gjort. Han sa att han var så glad att få träffa Mr Mattias familj.

   

Vi satte oss ner i “stallet” på en stor fyrkantig bänk. Mr Chum började berätta för oss om sitt liv. Han berättade att 1978, då han var elva år, satt han, hans föräldrar och lillebror och åt middag. Plötsligt kom The Khmer Rouge fram till dem och frågade varför de åt. Mamman sa “snälla, döda inte min man, vi är vanliga bönder” Pappan sa “om ni måste döda någon så döda mej, skona min familj”. Då sköt de Mr Chums pappa inför deras ögon. Sen tog de med sig kroppen och körde iväg. Mr Chums lillebror sprang efter och skrek “Ni dödade min pappa, snälla ge oss hans kropp”. The Khmer Rouge sköt honom också…

Mr Chum fortsatte att berätta hur han 1988 trampade på en mina och miste sitt ben. Något år senare promenerade han till Phnom Penh, det tog honom tre dagar. Där arbetade han i sex år som cykeltaxi, tjänade ihop ett startkapital för att tillsammans med sin mamma starta E.T.O.

Vi gav Mr Chum en T-shirt och en svensk flagga. Barnen fick Mattias gamla fotboll och det tror jag brorsan hade tyckt var fint! Vi hade också med oss massor med pennor, sudd, några böcker som jag illustrerat samt hopprep. Från en skola hemma hade jag fått med mej några brev. Barnen hemma ville gärna ha svar så jag och Claudia hjälpte barnen att skriva brev tillbaka! Barnen på E.T.O, varav många är föräldralösa, blev mkt glada för breven och rev loss fotona som satt på! De tittade på dem, frågade mej vad de hette och de kunde inte tro att de svenska barnen bara var tio år gamla! De tyckte dessutom att de var så söta!

  

Det tog sin lilla tid att skriva breven. Efteråt fick vi lunch, ris med olika tillbehör och det var gott! Sen lekte vi med barnen och de sjöng för oss. Det blev mycket känslor inom mej när barnen sjöng ”Beautiful Sunday”.

   

Sen åkte vi iväg och hälsade på en av de lokala skolorna där Mattias undervisat. Vi gick in ett klassrum och Mr Chum bad barnen skriva brev till Sverige. Vi hjälpte dem så gott vi kunde!

 

Efter det ville “The head of the monks” träffa oss. Det var en man i 30-årsåldern och han tackade för våra donationer.



Sendan åkte vi tillbaka och sa hejdå till barnen. Mr Chum hade bett en av killarna att köra och köpa nudlar för lite av pengarna vi hade med oss. Pappa fick dela ut nudlar till barnen och de blev jätteglada!

   

Det var några stycken från vår resegrupp som också skänkt pengar och Mr Chum blev väldigt glad!
Det kändes roligt att få komma tillbaka! Det kändes inte heller lika långt hemifrån denna gång… På något sätt har avståndet minskat, kanske för att det var mitt andra besök på E.T.O.
Mr Chum hoppas att vi ska komma tillbaka och det hoppas jag med!